| Emma 的个人资料Leewana照片日志列表 |  工具  帮助 |
|
5月28日 flourescent
Say, love me or leave me and let me be lonely
5月21日 just to sayCome to me, I’ll be your wishing well With cigarettes to save you I’m a little lonely, can’t you tell? Waiting on your rescue For all my dreams, all my schemes There was never anyone to stand next to So baby, have I got you? Running round in last place Trying to keep a steady pace What I got to give, I give up Fools and thieves can keep on wishing good luck I’m calling you to say That I’m gonna be anywhere you want Tonight and forever I’m coming home to take Take us both apart and put us back like one And bleed together I’m calling you to say That I’m gonna stay wrapped round your heart Through time and weather I never live I never die Without you Come around sweet keeper, kiss and tell So everyone can hear you Give me heaven with a bit of hell To be the heavy heart true For all your tears, all my fears We were all alone, hiding in the same room But baby, now I see you Running round in last place Trying to keep a steady pace What I got to give, I give up Fools and thieves can keep on wishing good luck I’m calling you to say That I’m gonna be anywhere you want Tonight and forever I’m coming home to take Take us both apart and put us back like one And bleed together I’m calling you to say That I’m gonna stay wrapped round your heart Through time and weather I never live I never die Without you Without you I’m calling you to say That I’m gonna be anywhere you want Tonight and forever I’m coming home to take Take us both apart and put us back like one And bleed together I’m calling you to say That I’m gonna stay wrapped round your heart Through time and weather I’m calling you to say That I’m gonna be anywhere you want Tonight and forever 4月2日 Now that's not something you hear everyday..Bröllopet är inställt. Med närmre eftertanke kom vi fram trill att detta inte är något vi vil tvinga eller stressa fram. Något som folk får "ta sig tid till" eller göra uppoffringar för. Vi väljer istället att försöka finnas för vår gravida omgivning istället för att de ska finnas för oss. När vi ska gifta oss, var eller hur återstår att se. Nu är vi bara kära och har hela livet framför oss, planer och drömmer om vad som komma skall och försöker "ta vara på och njuta av den tid som är" för att citera en gammal vän.
Jag har inte tänkt över det faktum att jag fyller 25 år i sommar. Nu finns tid och utrymme till att försöka göra något kul.
Får besök över påsk. Om hon orkar sig hit får hon komma ensam. Jag har sedan länge slutat låtsas och spelar inte teater för deras skull.
Våren är här, för att stanna vet jag itne. Får sådana sommarkänslor som inrymmer lyka, obekymmer, skratt, umgänge, musik och sena, varma kvällar.
Falkenbergarna har köpt en gård på landet - det sista paret jag trode skulle ta till sådana seriösa vuxenåtaganden. Jag och K behöver mer umgänge som ligger på samma nivå som oss. Några som är i samma fas i livet som vi, som kan påminna oss om allt vi vill vara. Det är så lätt kan bli indragen i h-träsket. Jag vill inte bli en fånge i white-trash-swampet. Vill resa, utvecklas, skapa, älska, förnyas, utmanas, upptäcka, påverkas, mötas, lära och vara lycklig. Amorteringar, lån, arbetslöshet, finanskris, blöjor, vattengympa och Let's Dance är ingendera bra variabler i en lyckad ekvation, för mig. Om någon vecka ska jag på Individuell Studie Planering inför valet av andraämnesinriktning. Vill så gärna läsa engelska och vill så gärna göra det utomlands. Käns lite som om det kan vara min sista chans till ett äventyr.
De influensrelaterade ekon som brukade innfinna sig nattetid har lyst med sin frånvaro på sistonne. Jag skrattar oftast och klumpen i bröstet hänger inte med lika länge. Ser nu fram emot en ny säsong av leenden. Känner mig som en ko som nyss släppts på grönbete. Humöret i hela staden förändras. Folk har krypit ur sina täckande, isolerande vinterkläder, tar på sig solbrillor och visar hud för första gången på månader. Detta gör att alla kommer närmre, är mer öppna, glada och vänliga. Solen är mitt rätta element. Welcome old friend! Glad to see you again.
Eftermiddag
Solen skiner fortfarande varmt på balkongen. K är i skolan och jag har myst hemma hela dagen. Synen av bläcket som formar ord, bildar meningar och berättelser fascinerar mig på ett vackert sätt. Tabula Rasa! Det är upp till mig att fylla dessa sidor, regissera berättelserna och ro iland historien, om mig och mitt liv.
Om man då hade vetat allt man vet diag och kunnat spola tillbaka tiden. Kunnat ha ett till sista samtal, med facit i handen. Om man tillbaka i dåtiden hade gjort ett eller flera annorlunda beslut, en annorlunda handling.... Det är läskigt att tänka att alla våra handlingar summeras ihop till påverkande av verkligheten. Att allt jag gör faktiskt spelar roll, avgör vad som skall komma härnäst.
Det som är ännu läskigare är allt jag inte kan påverka. Allt som sker runt omkring mig som jag är totalt maktlös inför. Världen och mitt undermedvetna. Jag styr inte vad jag drömmer och när jag vaknat vill jag inte minnas. För i verkligheten är det orimligt, osannolikt, fel och nästan löjligt. Jag önskar att då kunde få vara då och dröm vara dröm. Some days seems closer than others...
K ringde precis och berättade en underbar nyhet.. Now that's not something you hear everyday..
Ps. ballongsolade faktiskt vid närmre eftertanke
Det blir inte alltid som man tänkt sig 25/3 - 09För bara något år sedan skulle jag aldrig kunna ha föreställt mig att jag skulle vara förlovad, att jag var i fart och planerade ett bröllop, att min syster skulle vara gravid. Inte heller att tre av mina närmsta vänner skulle vara gifta och ha barn/vara gravida.
Vi är inne på den 25e rundan nu och allt känns annat än bekant. Ibland kan jag få utomkroppsliga upplevelser där jag bara svävar runt min kropp och känner varken igen mig själv eller mitt liv. Sen när har jag börjat gå och lägga mig runt elva och gå upp vid sju?!?! Sen när har jag uppskattat ett varmt bad och resultatet av ett nystädat kök? Kan relatera till Johan Glans när han beskriver hur varm han blir i hjärtat av vetebröd på en torsdag, när vi går på loppisar en lördagsförmiddag eller åker hem från krogen runt 8 en fredagskväll. Ja, min transformering till Svensson är initierad.
Nu fortlöper min dag med att ta cykeln till Eurostop för att handla, gå en runda med Otis, städa, laga mat och studera grammatik. Det sjuka är att jag nöjer mig alldeles utmärkt med detta och känner en viss matthet när jag läser före detta skolkamraters bloggar om deras månadslånga party-trippar i Californien. Skrämmande!
// Tanten Emma
För första gången här (edis.bloggagratis.se) 24/3 -09Eftersom världens bästa F skriver här, överumplades jag av en påkrypande känsla; även jag ska det och på så vis kanske en dag bli bäst.
Dagen har bestått av grammatikstudier på skolan inför stundande tentamen på fredag. Subjekt, predikat och objekt tillhör den gamla goda Svenskundervisningen med Leif Tiveman. Numer talas det om avledningssuffix, konjugationer, måttsadverbial, sattsattribut, deklinationer, morfem, allofoner och prosodi. Visste ni att bokstaven F (som vi konstaterat är värlens bästa) är entonlös labiodental konsonant?!
Igår fyllde Otis 8 år och det firades med att Tibbe kom på besök samt en smaskig hundgodistårta som vi gjort åt dem. Tänkte låta bli att skriva som om han är ett barn i familjen men är farligt nära att korsa gränsen. Det gjorde oss glada att de blev glada och över lag var det en bra dag. Kände mig som en gammal kärring när jag besviket insåg att klockan bara var tjugo i tio, men sket hårt i det och gick o la mig ändå (USCH ! <-- Interjektion| Vilket hemskt språk för en blivande svensklärarinna)
Jag är student och gillar mitt liv som student. Allvaret ligger på ett behagligt avstånd. Nu finns det utrymme till sovmorgnar, sena kvällar, vänner, flum och framtidsdrömmande. Först om några år ska jag bli vuxen på riktigt. Nu ska jag bara vara! Lägger till utsikten från balkongen.. lagom tråkig och lagom komersiell! Farväl 18/1 -09Ännu ett nytt år. Bor kvar i lägenheten än så länge och jag + K fungerar väldigt bra just nu. Jag vill tro att jag är lycklig även om mitt beteende, mina känslor och handlingar visar annorlunda. Har läst klart de första 30hp i utbildningsvetenskap och klarat samtliga delkurser. Imorgon börjar ämnesinriktningen Svenska med M och jag tror att det kommer krävas betydligt mycket mer.
I fredags sa vi alla farväl och tack till den mest underbara människa jag någonsin har känt. Farfar Thage gick bort på annandagsmorgon vid femtiden. Efter att ha fått en pacemaker och mycket medicinering kände han sig fortfarande trött och svag. Två veckor innan han avled lades han in på Lj sjukhus. Han hade aldrig ont sa han och han hade ingen oavklarat i livet utan var nöjd och tacksam för allt han nfått uppleva. När vi var på sjukhuset någon dag innan jul gick det upp för mig att han inte skulle komma hem igen. Självklart blev jag oerhört ledsen, men ändå chockad över hurh årt jag tog det. Det kändes som om hela min värld rasade. Jag älskar honom så oerhört mycket, men insåg det inte fullt ut förrän då. Så mycket känslor som var inblandade, gjorde det omöjligt för mig att uttrycka i ord (dessutom i närvaro av alla andra) Jag skrev därför ett brev med mina sista hälsningar, min tacksamhet, min kärlek och respekt. Jag lovade honom att gå klart skolan, att försöka leva som han gjort och att en dag (om möjligt) döpa min son efter honom. Självklart tog han mig vid mitt ord gällande skolan. Under ceremonin spelades Memory, I just called to say I love you, Evert Taube (som han älskade) mfl. Det var många tårar från alla, både av sorg och tacksamhet. Kommer för alltid att sakna min älskade farfar och vara bitter över att inte ha honom i mitt liv. Han var den störste och bäste man som levt i vår familj. Vi har honom att tacka för allt.
hemma 4/12 - 08Det glittrar och skiner varmt och tryggt från mitt fönster, där jag sitter
And it hurts with every heartbeat...
Orden väcker minnen och känslor till liv
.. but I don't look back ... with every step I take
Idag är en historisk dag för mig. Jag höll mitt första muntliga framträdande på Högskolan. Fick jättebra kritik från mina kurskamrater och lektorn skrev "lysande" på utvärderingen. Var extremt nervös inför momentet och redan vid tillfället då uppgiften presenterades, knöts det i magen på mig. Väl inne i lektionssalen kände jag ingen stor panik, itan en mer överatagnde känsla av "bara-gör-det". Läraren M.T menade vidare att jaglyckats bra med att leva med och kontrollera min nervositet och talängslan. Idag var även dagen då jag träffade G igen för första gången på fem år. Kändes som stiden stått still när jag stod framför henne. Jag gick på något sätt in i samma roll som jag hade under gymnasietiden, som om hon såg mig på samma sätt som då. Att dessutom ha en lektion med både M och G samtidigt, spelade ett spratt med min hjärna. Har vissa svårigheter att "make sence" i diskussioner med folk jag anser vara "över" mig. Kunskapsmässigt, statusmässigt eller dylikt. När jag däremot samtalar med "jämlikar" eller till och med folk jag anser vara "under" mig (låter så skrämmande narcisistiskt) kan jag bli en smula imponerad av mig själv till och från. Syster och man har flyttat ut, K har inte fått nåt jobb än, så det blir Komvux till våren. Rent ekonomiskt är jag rädd att det blir ohållbart att bo kvar i denna underbara lägenhet, som är den första jag kan kalla hem.
10月18日 It's been a whileTurn the page
Återigen kan jag konstatera att jag varit allt för dålig på att skriva. Kanske för att alla börjat skriva på nätet, kanske för att ingen läser min eller för att det inte spelar någon som helst roll. "Meeen blogga då för fan" är ett numera vanligt förekommande uttryck hemma.
Ett helt nytt liv har börjat forma sig. Sist jag skrev skulle jag göra högskoleprovet och tro det eller ej så gick det väldigt bra. I augusti lämnade vi Norge och Olso för att flytta in i en underbar trea på 93kvm i ett nybyggt hus i Halmstad. Kändes konstigt att vara tillbaka men ändå väldigt skönt och tryggt. Att liksom ha blivit av med "oros" känslan som infunnit sig så länge. Den där urgen att man måste ge sig iväg på masssa äventyr hela tiden. Mitt äventyr finns precis här, varje dag.
Jag började lärarutbildningen någon vecka senare, men hoppade helt av nollningen. Kändes som den var utformad efter kåta retards med ett behov av att synas och störa allt och alla. *grisförbannad* Första tentan klar och nu är vi ute på praktik. Vet nu att jag inte vill arbeta på ett högstadie. OMG! Enligt vissa i en 9-klass tyckte man att "majoritet" betyder alla som inte arbetar i regeringen och att "dylikt" är sånt som inte är så viktigt.
Nu är hösten här och med den kommer alla mysiga hemmakvällar med film och kramar, dagar då vi bara bakar timmar i sträck eller då man nöjer sig gott med en bok och sticka halsdukar.
Fy fan vad jag blivit gammal. Orkar inte med att springa på stan, shoppa de nya modet, skvallra på caféer eller visa världen genom facebook hur jävla snygg jag är. Jag är vacker på insidan (visserligen är det bara fula människor som säger det) Åtminstonne är det jag...
För övrigt är min man, min syster och hennes man det bästa i mitt liv. Utan dem så hade jag inte skrattat varje dag och vaknat med ett leende. Tack för att ni finns gullegrisar!
It's us against the copycats...
4月7日 det er inte gott med øl som man måste tugga..Så kloka ord som kom från Kenneth en natt då vi satt ensamma i hytta under påskhelgen långt uppe i Alta. Det var inte att snacka om att ølen faktiskt hade isbitar i sig (eftersom det var ett faktum båda var klara øver) utan just konstaterandet att det inte ær gott att tugga den fick mig i gapskratt. Påsken spenderades alltså ca 250 mil hemifrån. Kørde snøscooter, åt renhjærta, fiskade genom isen, hade på mig renskallor (skor) och samemøssa, kokade kaffe på snø och såg ett helt makaløst norrsken. Fjællen och naturen fick mig att tappa andan. Var jag æn vred huvudet såg allt ut som en målning. Fløg tillbaka samma dag(natt) som vi skulle børja jobba. Det var føga kul men nu efter några pass ær vi tillbaka till det normala igen. Næsta frivecka (nu næsta) ska vi ha middag før kollegor och søta pernilla, åka till Ljungby och spendera några dagar hos besteføreldrarna før att sen dra vidare till Halmstad dær høgskoleprovet væntar. Hoppas på at hinna med att træffa vænner och ha lite skoj samtidigt. Till alla det berør, ni vet vilka ni ær. Saknar er och tænker på er ! Ko før de??? =) 1月10日 hemsöktNytt år, nya tag.
Det nya året, 2008, kom verkligen med storm för min del. "Firade" i Göteborg på Gothia Towers och med vänners vänner på privatfest. Har länge under föregående år tänkt mig att "nästa år ska bli det bästa" och jag vill hålla mig till den önsketanken. Tillbaka i Oslo, i kollektivet denna gång, men nytt jobb på G och med betydligt mycket mindre krångel i ryggsäcken.
Att lämna föregående år, det förflutna och att släppa taget är något som jag tror är väsentligt för ens eget välbefinnande. Det extremt nötta uttrycket som vi kan höra fiktiva personer som Carrie i Sex and the City säga "I need closure" har jag tidigare pustat och fnyst åt, men nu kan jag känna innebördens tyngd.
För hur samarbetar hjärna och hjärta? Ta exempelvis en natt då du drömmer om tidigare beslut, relationer och episoder ur ditt liv. Nätter då du kan ha långa samtal med människor som inte längre ingår i ditt liv. Det sägs att avlidna som har ouppklarade saker i sitt dåvarande liv kommer igen. Kan det då vara så att hjärtats ouppklarade affärer skapar spöken som hemsöker en om nätterna?
För att kunna koncentrera oss på ett bra år, med bra bedrifter och lyckliga stunder, hur ont det än må göra, tror jag att vi måste släppa spökena fria, begrava det gamla och säga farväl 1月5日 I hate to say this
Think I'm going for a walk now, I feel a little unsteady I wonder what will follow me, except maybe you I can make you happy, if you weren't already I could do a lot of things, and I do To tell you the truth I prefer the worst of you Too bad you had to have a better half She's not really my type, but I think you two are forever And I hate to say it, but you're perfect together So, fuck you And your untouchable face And fuck you For exisiting in the first place And who am I? That I should be vying for your touch Said who am I? I bet you can't even tell me that much Two-thirty in the morning and my gas tank will be empty soon Neon sign on the horizon, rubbing elbows with the moon Safe haven of sleepless where the deep fryer is always on Radio is counting down top 20 country songs Out on the porch the fly strip is waving like a flag in the wind You know I don't look forward to seeing you again You look like a photograph of yourself, taken from far, far away I won't know what to do, and I won't know what to say Except, fuck you And your untouchable face And fuck you For exisiting in the first place And who am I? That I should be vying for your touch Said who am I? I bet you can't even tell me that much Too bad you had to have a better half She's not really my type, but I think you two are forever And I hate to say it, but you're perfect together 11月1日 kontrast*taget ur dagbok* Carl Berners Plass, Oslo 1 november 2007 Sitter nu med ytterligare en ny bok. Undrar vad som kommer att fylla alla desa, nu, tomma sidor. Har nu bott här i tre veckor men det känns mycket mycket längre. Norge tid är +1 timme.. på varje halvtimme. L har redan hunnit skaffa en lägenhet med bror och vän och åkt tillbaka till Sverige för att arbeta på någon julshows-turné tills sent i dec. Lagom kul. I morse under 7.30 rushen, stod jag u rulltrappan påväg upp ur T-banan. Givetvis stod jag tryckt åt höger, eftersom sena och viktiga människor måste kunna springa förbi. (en av de outtalade lagarna i storstäder). Det var kö till att kliva på de rullande evigherstrapporna och alla människor såg lixom pausade, nästan automatiserade ut. Ett rullband fullproppat med myror påväg till stacken. Det finns två olika trappor att välja mellen och det är precis som under körskoletiden. Man måste planera sin färd för att så effektivt som möjligt nå sitt mål . För tänk om du hade tagit massbandet till vänster för att sen veja och försöka skifta över till högerfilen, in i folkmyllret? du hade åtminstonne tappat 5 sekunder och lätt gjort 10 personer svinförbannade. Väl ute ur de underjordiska gångarna möter jag en len, manipulerande kvinnlig röst, som talar om en fuktighetsgivande ansiktrcreme från självaste fjordarna i nordnorge. Jag ser hennes ansikte på vad för mig liknar en gigantisk biografduk i entrén till ett massivt 5 våningshus, ämnat för högpriskonsumtion. Ironiskt nog snubblar jag över tre smutsiga, frusna, illa klädda, skakande mäniskor som ber mig om växel. ”no endast åttehundreosyv kronor” säger kvinnan hjärntvättande... ”jag planka t-banan till jobbet för jag är pank” tänkte jag skakandes på huvudet med en klump i magen. Det är först i massan du inser hur ensam du egentligen är 10月14日 kids say the darndest thingsJag blir fett cepe på dig dockan // Thea 2 år.
Då jag med stor underdrift håller med föregående talare känns det som jag bör utveckla påståendet och uppdatera er om vad som skett de senaste veckorna. Ber om ursäkt för att jag inte skrivit på länge och har nog ingen egentlig ursäkt.
För er som inte vet kan jag börja med att berätta att jag numera bor i Oslo. Här på Rådyrveien i Veitvet har vi startat ett kollektiv bestående av mig själv, Pernilla, hennes pojkvän Enrique, syster Cecilia, Lamin, Ante och en Linus. Efter extremt många om och men hyrde vi en bil och ett släp och styrde skutan mot det förlovade landet i väst. Tanken är att vi här ska skaffa bra jobb och tjäna bra pengar, sluta röka, kröka och stöka, börja motionera och äta bra. (kan höra er hånsucka=))
Eftersom stämmningen "hemma" var exeptionellt tryckt och spänd tänkte vi att vi skulle bryta isen med en liten fest. Ni vet, lära känna varandra som vuxna människor. Kvällen började trevligt med tacokäkande, musiklyssnande och tjatter. Man ska sluta när man ligger på topp?
Efter några timmar när ölen börjar ta slut har det äkta paret i församligen startat ett mindre krig. Jag kan summera de fortlöpande händelserna kort men koncist. Pernilla försöka mörda Enriqe, Enriqe lekte fight club med en av väggarna i ett vredesutbrott, pajjar handled och arm. Pernilla gråter och skriker varpå Ante tar på sig CSI Oslo rollen och har båda parter åtskilda under tiden som han korsförhör dem. Jag och mannen på linjen tycks leva med tron att alla blivit döva och sätter igång med våldsporr som jag kan tänka mig var föga underhållande för övriga inblandade. Som tur var för lilla Cecilia hade hon däckat timmen innan på övervåningen. Tror till och med Lamin slapp höra eftersom han var upptagen med att samla ihop och hämta våra utemöbler i bäcken som rinner utanför, som Enrique tidigare tagit ut sin frustration på. Men för övrigt var det en rätt lyckad kväll även om målet inte uppnåtts till fullo så måste ni hålla med om att vi kom varandra en bit närmre.
Dagen efter vaknade vi runt tretiden, trots att jag är övertygad om att de flesta önskade att de inte gjort det. Tror nu att det undertonat, outtalat är ett visst alkoholförbud, iaf av den stora konsumtionen som som tidigare uppvistats.
Nu talar vi inte om vad som skett utan alla verkar fokusera på att träna, ta långa promenader, handla, laga mat och söka jobb.
men som sagt, thea.. hon är fan inte dum 9月19日 trekkelinjer, leiligheter akkurat!Jævlar i helisike vad det har hænt mycket det senaste dagarna.. bæst jag skriver ner det.. inte bara før er skull utan æven før min egen.. kænns som jag måste organisera i min hjærna før att minnas vad som hænt =)
Førra fredagen åkte jag till farmor o farfar o det var den mest krystade slæktmiddagen jag varit på. Jag o syster ursæktade oss tidigt før att gå ut o dricka bir o røka.. På lørdagen var jag hemma hos Malin igen vid 3 tiden och vid tjugo i 5 satte jag mig på tågen upp till Gøteborg før att træffa Mannen på Linjen. Spenderade 2 øverdrivet exklusiva och fantastiska nætter o dagar på Gothia Towers och gøteborg stad. Mycket bad, champagne, restarangbesøk, stadspromenader och givande sam(l)tal(g), men allt roligt tar ju som bekant slut. På måndagmorgon fick jag følje ner till centralstationen dær jag møtte upp systrarna Eliasson. Vi satte oss på bussen till landet i væst før att prøva lyckan.
Nær vi anlænde till huvudstaden runt 14.30 var vi tvungna att sætta oss i en taxi før att omedelbart ta oss till ett område som kallas før Tøyen. Skoj namn tænkte vi, dær kan vi sækert bo. Men den roliga kænslan byttes snabbt ut mot ett vemod som hette duga. Allt lukta løk och det fanns inte ett namn på listan som kunde skrivas med vårt alfabet.. Man næstan hørde bøneropen nær man klev øver en pøl med ris på gatan som någon slængt ut från sin balkong. NEXT PLEASE!
Dærefter åkte vi till Hoff ute på Skøyen dær vi hyrt in oss i en låda hos något som kallas før Oslo Apartements. Snubben vid namn Per satt o malde på i långa 40 minuter (eftersom han var sugen på att ha Pernilla som sin personliga svensk* (*tænk polack) till att jobba før honom. Efter många om och men fick vi nycklarna till en svinkall, trång och tråkig "lægenhet". Vi packade upp lite før att senare gå ner till Rimi o handla.
FAN va billiga ølen var hær.. 25:- før ett sexpack.. helt otroligt!!! Visade sig att detta var styckpris.. exklusive pant. På tisdagen knatade vi runt i stan o snubblade øver ett ungdomscentrum dær man fick sitta vid internet gratis o skriva ut gratis.. kempegrejt! Vi skrev ut lite CVs o begav oss sen ut till en sveitservilla før visning.. vi kunde lika gærna ha vænt så fort hon såg oss.. hon ville tydligen ha någon mer raffinerad hyresgæst.. efter det åkte vi till en visning på en relativt bra lægenhet.. bara det att 25 andra mænniskor tyckte likadant.. efter det drog vi hem, slængde i oss pasta o nytt smink.. åkte in på en sista visning på en lægenhet som vi verkligen ville ha.. dærefter blev det till att återigen sætta sig på en trikkelinje in till sentrum.. denna gång før att jag skulle læmna CV på "Amplifier Rock Bar" ett stenkast från Karl-Johans gata.. o senare till en svensk Rasmus på Harrys..
Snubben på rockstællet børjade genast sms:a o ville bjuda ut mig på dejt.. tackade nej o ær nu rædd før att jagi nte kommer få jobbet... dritt!!! Vi tog någon øl, blev fulla, åkte hem o dæckade.. Idag klev vi upp rett sent.. vi skulle ut o titta på ett korttidsboende en bra bit utanfør stan. Att ta sig dit var ett mastordontprojekt. byta spårvagn, buss o metro i øsregn o inte veta vart fan man ska o dessutom vara en timme sen ær inte stressfritt. men efter många om o men var vi framme o vi tackade t.om ja till rummen som skulle kosta 3k/st. Væl tillbaka i stan satt vi på ett kafe o drack sjukt dyrt kaffe o glodde på en karta som ær ca 2kvm stor som en jævla japanare.. vi åkte då ut till Veitvet till en kvinna vid namn Ase.. Herreminskapare vilken bra lægenhet, bra læge.. o vilken kvinna.. en lång ståtlig negress med en 6v baby under armen. Hon skulle till tanzania o jobba før FN ett år, hade sin familj på plasts redan.. nu skulle hon bara hyra ut lægenheten o lægga om ett golv først.. amazing.. hoppandes o studsandes glada som få, åkte vi på vår sista visning.. denna lægenhet går inte att besvriva i ord.. sjukt sjukt sjukt jævla modern o snygg...øppen spis, jaccuzi, rubbet... på væg dærifrån ringen Asi o sæger att hon liker oss gods o att hon gledjer sig vid att vi ska leije leiligheten hennes.. JACKPOTT.. så nu sitter jag hær.. något jævla sliten.. trøtt.... glad... nøjd.. stolt..... lycklig!
Akkuratt!!!!!!!! 8月31日 då var det överStälldes i dagarna inför ett extremt tufft dilemma. Valde tydligen rätt genom att berätta, vilket jag är glad för. ”Its only at times when I’ve got nothing to say that I can really talk to you. It’s at times like these when I really should speak up, that I cant find myself to say anything at all” Har spenderat större delen av dagen med att ha ont i magen, tvätta och titta på gamla hi8 filmer från min uppväxt. Mycket man inte kunde ha väntat sig. Överraskande men sant var jag ett glatt, roligt, snällt och mycket vackert barn. Undrar hur ens egna skulle ha sett ut... Ikväll vill jag inte sitta hemma o uggla. Skickat iväg många ansökningar, disney world, kryssningsbåtar, callcenter, pubar och restauranger runt om i världen.. längtar efter svar. vill rensa dig från huvud så som kropp samtidigt som en del av mig oxå önskar att du fanns hos mig idag... 8月24日 post-piteå-traumatisk-stressJa nu har vi varit hemma rätt länge... eller hemma? var är det.. Besöket från piteå blev en smärre katastrof.. måste ha varit norrlandsluften som gjort mig tillfälligt förvirrad.. vad i herrans namn tänkte jag på? mycket fester, grillfester och kräftskivor på sistonne.. and me like.. pratat en del med folk från förr.. som jag mer eller mindre motvilligt förstått att de ska stanna i dåtiden...trots att vad som sägs o vad som görs är två helt olika saker...måste jag tänka smart.. ska nog bli smart..nu Den närmsta månaden får jag sova på min systers soffa (thank u doll) och jobba ute på äventyrslandet.. igen.. vad som sker efter det är väldigt oklart.. planer ändras hela tiden.. o inte riktigt till vad jag tänkt mig.. lite rädd för att begå misstag.. gammal och smart nog till att inte utsätta mig själv för besvikelser.. eller? Sista natten i lägenheten.. and I wont sleep... the memories will eat me Slutet på en era.. dags för ett nytt kapitel vad ni missateftersom pernilla tog med sig datorn när hon lämnade mig i piteå är det ett litet glapp i historien... skriver nu av allt kladd från kollegieblocket som jag hade i kiosken de sista veckorna... hoppas jag inte förvirrar allt för mycket...
" Händer är bra, speciellt dina. Är nog nymf. Skogskåt. Saknar dig. Du är len"
1/8
Idag har penila lämnat Piteå med stor saknad. Det var avskedsfest med hög partyfaktor. Havsbad, bastunäckande, joddlande, hjulande, shottande, hånglande, groggande, raggande och mordförsök som kryddiga inslag. Anders vaknade nog upp med fet ångest. Men hundratusen norska kronor rikare iaf
Lördag 4/8 Fy fan vad emo jag är. Måste rycka upp mig. Jag klarar mig verkligen inte utan mina vänner. Det är ett som är säkert. Viktigast i mitt liv just nu är Pernilla, Sarah alla vänner och familj såklart. Saknar Malin så. Utan dem rasar jag som ett korthus.
Count Cameleont ringde igår. Även om samtalet bara varade i fem minuter och mestadels handlade om hans nyfunna kärlek och hur sorligt det var att hon skullle åka ifrån honom.. så fick jag höra hans röst!! och jävlar vad allt började snurra igen...veckorvis att dämpa och på sekunder är allt upprivet. Att jag älskar är nu uppenbart och inte längre en hemlighet..Jävla oflyt
vet inte vad jag håller på med.. sms med malmö-man.. ska träffa jacob från köpenhan (som jag träffa på öland) någon emil härifrån.. samt brighteyes som tydligen ska köpra glass av mig idag. Ska tydligen ut med honom ikväll.... vill bara sova typ.
Måndag 6/8
Imorgon fyller jag 23.. damn Im old. Jag är vuxen.. jeeses.. when did that happen. Det ekar mycket i hjärna o hjärta just nu. Om någon vecka är jag hemma i halmstad igen. Bara några dagar efter det ska jag tömma lägenheten.. o flytta... where to go?
Vad fan har jag gjort med mitt liv. Gymnasiet var den lyckligaste tiden i mitt liv. Saknar. Högskolan i Karlskrona.. minns det knappt.. Frankrikevistelsen ^^ vill jag ens minnas?
3 års destruktivt/överlyckligt förhållande med min älskade mattias. Han är nu i bygga-bo fasen med Karna.. best of luck. Arbetet på Old Smuggs på Jersey.. Vilken upplevelse och erfarenhet... Vad vill jag göra nu? Har aldrig varit såhär fri i hela mitt liv och känslan är omöjlig att beskriva. Skrämmande med spännande på samma gång. Ingen man, ingen skola, inget jobb, ingen bostad. fri.
Tisdag den 7/8 Idag fyller jag år. Grattis till mig. Vad är det då man firar egentligen? Att jag klarat av ytterligare ett år? "Grattis , du är fortfarande med oss" Eller är det att man ska minnas att jag föddes? Det lär min mor erinra sig och är det inte rätt uppenbart? att jag är född alltså.
Att fira att man blir äldre kan jag köpa när man är i farfars ålder, han förtjänar verkligen en klapp på axeln, för att ha 87 år på nacken är en jäkla bedrift. Men att bli 23.. vad är det för festligt med det? Med handen på hjärtat kan jag nog erkänna att detta är första året jag inte en vecka i förtid, sett fram emot bebådelsen, planerat hur jag ska fira, hur jag ska få så mycket belysning som möjligt. I år var alla de känslorna borta. Lite som när man slutade tycka om julen.
Igår 23.45 (efter pernilla darling ringt o sjungt) satt jag vid havskanten och stirrade ut. Försökte bli lite sentimental med det gick inte. Reste på mig, skakade borts sanden och tänkte något i stil med "farväl fucking barndom" Ifjol hade jag på mig samma kjol (som mor köpte till mig i GBG) Vi var ute o käka och shoppade tillsammans med Malin. Pappa och Sussie kom och hälsade på mig (då jag skickade ett sms till min far som var exklusivt ämnat till min pojkvän Jon och fick extremt pinsamma efterföljder) Åh Jon, det var han o jag för 365 dagar sen. Vilken jävla passion vii hade, aldrig varit med om liknande. Men det var nog det enda vi hade.
Han och jag körde ut till Kusin på Hälsö, åt middag, badade, seglade, drack vin och lekte med barnen. Nattade dem tillsammans då Jon sa " Jag vill" varpå jag svarar "Jag med!!".. ja herregud... sen fucka jag upp det oxå 7月30日 ENSAM STÅENDE MÖRK HÅRIG SJUK SKÖTERSKA ÖNSKAR BEKANTSKAPENSAM STÅENDE MÖRK HÅRIG SJUK SKÖTERSKA ÖNSKAR BEKANTSKAP Så stod det att läsa i en kontaktannons här på porrigt.se. Arma människa. Hon står väl där ännu mörk, hårig och sjuk och undrar varför ingen svarar. Jag gissar att detta är en kvinna med lång varig erfarenhet av livets avigsidor... Det här handlar om särskrivningar, en styggelse som breder ut sig alltmer i det svenska språket. Exemplen är otaliga, och de blir bara fler. Orsaken? Möjligen står den att finna i en jobbansökan som nyligen kunde skådas i landstingsposten: ”Jag har ingen vidare utbildning, men...” Nej, jag anade just detta: att det är lite si och så med undervisningen i modersmålet nuförtiden. Det är till och med så illa att särskrivningssjukan har nått universitetsnivå. En mig närastående kvinna, som arbetar just i den miljön, berättar de mest egenartade saker: Senast var det en elev som fick en tillrättavisning av sin lärare för att ha skrivit ordet ”litteraturstudie”. Den stackars elevens Caligula hänvisade till engelskan och ansåg att det istället borde heta ”litteratur studie”. Sådan lärare, sådana elever... Men kanske finns det en baktanke? Måhända vill denna lärare fostra sin adept till att ”skriva på sin doktors avhandling”? Den starka angloamerikanska influensen på det svenska språket är alltså en annan orsak. Men ännu är vi några som stretar emot, som tycker att svenska är svenska och inte engelska. De mest engagerade har bildat organisationen Skrivihop. I Norge, Danmark och Finland finns motsvarande föreningar. De här särskrivningarna hittar man inte minst i affärer av olika slag. ”Fryst kyckling lever”, fick jag veta när jag skulle handla mat förra veckan. Festligt! Ska man servera ”kul potatis” till kanske? Strax intill ett annat anslag: ”Frågor? Vänd er med förtroende till vår kassa personal!” I fönstret till en musikaffär: ”Halv akustisk gitarr” Särskild lämpad för halvtoner? frågade jag musikhandlaren utan att få svar. I ett annat skyltfönster: ”Rak apparat till vrak pris”. När jag förhörde mig om vad en krokig apparat kostar, tittade expediten, möjligen en halv bror till musikhandlaren, på mig som om jag inte vore klok. Hos keramikern: ”Paj form, endast 89:-” Ett hutlöst pris för en sekunda vara, eller hur? ”Torkar blad från 10:-” frestade biltillbehörsfirman med. Vad det skulle kosta att torka en hel bok framgick dock inte, däremot att man även kunde köpa ”sex och åttacylindriga bilar”, men jag frågade inte vad sex kostade, jag har ju alla Internetporrsidor att leka med. Många journalister gör samma sorts tabbar, på en familjesida kunde man exempelvis läsa att nån skulle fira ”50 års jubileum”. Nog för att jubileer kan vara roliga, men att hålla på och festa i ett halvsekel? I en veckotidning hos tandläkaren: ”Ovädret var fruktansvärt, plötsligt kom en kul blixt och slog honom till marken.” Jo, jo... Hur kul var det, egentligen? Annonssidor kan också ha sina små pärlor. Under fastigheter säljer: ”Sjö nära tomt till salu”. Toppen! Vem vill inte ha en egen sjö? Och så praktiskt med en tomt alldeles intill. Fler offensiva mäklarattacker av det här slaget, tack! Heja alla nasare som vågar visa fram fötterna. Apropå ingenting så hittade jag i julas en nattöppen restaurang. ”Vi har öppet mellan dagarna”, förkunnade den glada pizzabagaren från San Remo. Härom aftonen var jag där med signor Martini, som genast la märke till en stor skylt: RÖK FRITT! Den uppmaningen kan inte missuppfattas, sa signor och tände med ett saligt leende en King Size Killer varpå han fortsatte: - Det här stället gillar jag! Vi stackars rökare behandlas annars som spetälska i den moderna... Längre än så hann han inte i sin föreläsning. Sen kom hovmästaren och kastade ut honom. Själv satt jag kvar en stund och funderade över ett annat meddelande från krögaren, textat i blockskrift även det: SUPER BILLIGT! Förövrigt anser jag att Sankt Bernhards hundar är stora... särskilt hans schäfrar. pippifittan för fahnVår humor är sämst.. sök på ”Pippi för fan ” på youtube... and you’ll know what I mean., Pippiskämten har gått så långt att Slampan köpte mobilband med pippi på åt oss.. Slampan och jag har legat med varandra tre gånger.. o han har legat med pernilla nu oxå.. hon ville bara ha den i röven hela tiden o att han skulle slå henne och till slut när hon bad honom kissa på honom så fick han nog o gick därifrån... det är iaf vad vår gemensamma chef tror stenhårt.,.. varje gång han kommer in i kiosken o pratar med mig kan jag fan inte se honom i ögonen utan att vara tvungen att hålla mig för skratt.. har fått läsa sms:en han skickat till slampan .. o herregud vad han köper det... Ikväll ska vi avslöja att det hela var ett skämt som gick överstyr.. han kommer säkert bli besviken o ledsen då han trott att hans personal var knullglada slynor... hahah... jaja. nått måste man fördriva tiden med... Idag kommer mamma och jag ska få se stan .. helt otroligt .. glad! 7月28日 18 dagar kvar Idag ringde jag Sarah och har nog inte blivit så glad på evigheter. Saknar henne så mycket och det var en orolig lättnad att höra att hon har det bra och inte är arg på mig. Annika har fått en pojke. Gustav på ca 2 veckor. Vad ger man då i present? Grattis till henne och hennes man och välkommen till världen killen! Har tappat mycket av mina grundläggande behov känner jag. Behöver inte sömn, vila, mat, socialt umgänge, sex eller närhet alls i den utsräckning som jag haft innan. Avtrubbad, hela jag ligger lixom lite latent i bakgrunden och väntar på att släppas loss. Får mer eller mindre panik när jag tänker på vad som komma skall när jag flyger hem. Första kvällen är given, då blir det till att slänga in väskan, ta en dusch o sen knata ner på stan o titta på folk. Den 18e är även en kväll som jag verkligen ser fram emot. Då blir det kräftskiva hemma hos frida. Alla tjejerna samlas en enda gång under sommaren. Sista kvällen oxå förmodligen då alla ska fara åt sitt håll till hösten. Changes.. Var ska vi ta vägen? Lutar åt Norge o jobba.. o sen ut o resa.. men först blir det nog en sista minuten till solen och bara slappa en vecka.. Nu återstår ca 220 timmars jobb innan jag blir fri... Saknar er alla! |
|
|
